Sittande hunden i Malungsfors

MALUNGS- FORS. Trots att skylten från Sundkvist Skinn numera ockuperar taket står hon kvar här i givakt. Det är ett ovanligt fynd. Av svunna dagars alla kepstaksmackar finns inte många kvar. Men här står hon.

Platsen är dalabyn Malungsfors. Macken har för länge sedan tagits över av andra handelsintressen än bensin. Idag är det som sagt skinn som gäller. En gammal uppstoppad ren står under kepstaket. Vi drar oss till minnes mackmodellens andra namn: Sittande hund. Renen är inte det enda djur här som sett sina bästa dagar.

En kepstaksmack känns igen på att det lutande taket i samma vinkel täcker både hus och pumpö. En funktionell design för många småmackar. Allt under ett tak.

Idag är småmackarna sällsynta och de Sittande hundarna rariteter. Vi funderar på insatsen dessa stationer gjort för det moderna Sverige. Den nya tidens budbärare som dök upp som svampar ur jorden. En gång de mest modernistiska skapelserna som byggts ute på landsbygden. Något som stod ut bland ladugårdar och färbodar.

När civilisationen drog förbi här genom den nya tidens bilar fyllde småmackarna sin funktion som markörer att bygden här runtomkring minsann skulle med. Framtiden skulle hit också. Det fanns moderna människor i Malungsfors.

Vi funderar vidare på hur det är idag. Vilka är dagens moderna markörer? Bor här ännu människor som tror på framtiden?

Den nya tiden har kommit och passerat. Modern bensinförsäljning har lämnat plats för en betyligt äldre naturnäring. Men hon står där. Sittande hunden i Malungsfors.

Malungsfors. En hund sitter kvar. Foto: Henrik Nerlund.

Färdigväntat på Norra Bantorget

STOCKHOLM. Det känns vemodigt att se Holger Bloms bussterminal från 1938 bli grävskopornas rov. Den funktionalistiska byggnadens öde är nu för alltid beseglat och Torsgatans slut vid Norra Bantorget i centrala Stockholm ofrånkomligt förändrat.

Det är en verkligt modern mötesplats vi ser försvinna framför våra ögon. Platsen var under decennier vändslinga och slutpunkt för spårvagn och bussar från Stockholms nordvästra förorter. Här har generationer av stockholmare mötts, väntat och rest vidare.

Vi försöker återkalla den tiden. Försöker föreställa oss när moderna huvudstadsbor intog framtidens brickluncher här under 50-talet. Hur man satt under baldakinen eller inomhus omsluten av mosaik. Hur vi än försöker blir det allt mer avlägset.

Den sista servering som bedrevs här var kinakrogen Shangri-La som slog igen för några år sedan. Sedan dess har terminalen med sin rotunda stått igenspikad och väntat på sitt slutliga öde. Och förstår vi rätt är det inte helt omöjligt att en exakt kopia efter gamla ritningar byggs upp längre in i på torget bakom Branting-monumentet.

Den som lever får se. En av Stockholms moderna mötesplatser från en nyss gången samtid står hur som helst i ruiner. Det gäller att sno sig om man vill se originalfunkis. En terminal termineras. Vi kan inte hjälpa att det känns vemodigt.


Stockholm. Torsgatan. Holger Bloms bussterminal i ruiner. Foto: Henrik Nerlund