Efter att berget tystnat

LÖVNÄS. Det är helt stilla. Den klara sommarkvällen ska snart övergå i skymning. Efter att vi stannat bilen och klivit ur tystnar också vi. Stämningen här är närmast sakral. Att skoja och skratta passar liksom inte. Vi känner att tystnaden sänkt sig över den lilla byn Lövnäs.

Vi står i gruset utan att röra oss med en gammal såg och en rostig bit bensinhistoria för ögonen. Många pumpar som annars hade hamnat på skroten gör ofta sin sista tjänst som dieseltapp åt en bonde eller i någon annan liten verksamhet som den här. Om också sågklingan tystnat för gott vet vi inte, men vare sig bensin eller diesel går här i alla fall att få.

Lövnäs ligger precis norr om Kopparberg i Bergslagen. Här har skog och malm genom århundradena varit bygdens levebröd. Gruvlavar och hyttak sticker än upp ur skogen på sina ställen för att liksom markera vilken aktivitet och framtidstro här en gång funnits. Här har det satsats. Här har bergets rikedomar erövrats av modiga människor.

Men nuförtiden råder lugnet. Ingen malmbrytning sker längre och bygdens folk har fått söka andra sysselsättningar. Den sista gruvan i trakten stängde 1989. Kvar i skogarna runtomkring ligger tusentals mörka och bottenlösa gruvhål. Den som är ute och vandrar får se var han eller hon sätter fötterna.

Våra fötter står fortfarande stilla. Här finns ingen rasrisk men en ihållande känsla av vemod. Pumpen framför oss levererades den artonde september 1952. Långt före sjuttiotalets gruvdöd betjänade räkneverket bruksorternas växande skaror av bilägare. Det var ett sätt att möta den ljusa framtid som idag närmast känns bestulen.

Under den vita färgen träder en röd nyans fram. Kanske har bensinen levererats av Caltex en gång. Men den mest framträdande färgen är rostbrun. Vi kan inte hjälpa att vi tycker att det är ganska vackert.

Vi tar vemodet med oss i bilen. Det dröjer innan vi börjar prata igen. Då har solen nästan helt gått ner och vi undrar om den tysta plats vi nyss lämnat är ännu lugnare nu. Sommarnattens dofter kryper in genom den nervevade fönsterrutan. Utanför är det helt stilla.


Lövnäs. Rost och vemod. Foto: Henrik Nerlund

Kokkaffe och hembakt i Kolmården

OLOFSBERG. Vi lämnar riksettan vid Strömsfors i riktning mot dagens vältrafikerade E4:a. Men precis innan de båda vägarna går upp i varann svänger vi in på en liten grusväg. Det är en liten rest av den gamla Stockholmsvägen som vi nu beträder. Sakta slingrar vi upp genom Kolmården.

Ståtliga tallar gömmer det som under århundraden varit nästen för laglösa och stråtrövare. Det här var farliga trakter förr. Så sent som för två hundra år sedan kantades riksvägen genom Kolmårdsskogen av steglade tjuvar och mördare. Tydliga påminnelser både för resenärer och rövarband.

Idag känns skogen trots sin dramatiska historia, mycket harmonisk och säker. Vi är glada att vi reser här i vårt eget århundrade. Åtminstånde nästan. Efter ett par kringelkrokar blir det nämligen sextiotal. Vi kommer fram till Olofsberg.

Här driver Håkan Thornell kafé med både brygg- och kokkaffe. Miljön är en resa i sig. Både disk, meny och möblemang går i samma tidstypiska stil. Med kaffe, falukorvssmörgås, en Champis och ett par hembakta mazariner får man en rejäl rast för samma priser som förr. Är börsen tom finns gårdagens kaffe för en krona koppen i en tv-kanna.

För de som inte väljer de gamla vägarna är förmodligen Håkan Thornells jätteskylt längs med motorvägen mer känd än kaféet. Med ömsom provocerande och humoristiska budskap lägger han sig i byråkraters och politikers förehandanden till glädje eller förtret för de förbipasserande.

Vi sitter i solen med varsin kopp kaffe och försöker fånga atmosfären. Runt omkring finns fantasifulla skapelser som en norsk ambulans och en lätt modifierad vagn från Gatukontoret. Ett anslag på den lilla utomhusscenen kungör att Arne ”Rosen” Quick kommer och spelar under sommaren.

Innifrån kaféet hörs Lars Hylands välbekanta röst. I den svartvita TV:n ska statsminister Erlander precis dra det där skämtet om prästen som laddar om. Från transistorn rapporteras att Marilyn Monroe nyss hittats död. Och på löpsedlarna annonseras att Sverige ska gå över till högertrafik. Kaféet är minst sagt ett tidsdokument.

Efter påtår bär det av igen. På vägen ut stannar vi nätt för en tillsynes handtextad variant av det gamla cirkelrunda stoppmärket. Mätta och belåtna rullar vi nerför skogsvägen mot Norrköping. Genom en vägport passerar vi under europavägen och efter ett par kuvor är vi nere vid Getå hotell.

Här kunde resenärer pusta ut förr. Kolmårdens skog var avklarad. För oss fortsätter nu resan genom Östergötland återigen på riksettan. Vi har välbekant asfalt under däcken.


Kaféet i Olofsberg. Foto: Therese Bengtsson
En och annan Champis och Cola har gått åt. Foto: Therese Bengtsson
Före 1974 var stoppmärket runt. Foto: Therese Bengtsson