Utmärkta moderna mötesplatser

KVARSEBO- VÄGEN-JÖNÅKER. För att fortfarande upplysa, förbjuda, varna eller påbjuda står våra gamla trafikmärken kvar i tjänst. Där omskyltningar och nya vägdragningar inte gjorts hittar man dem. Det betyder ofta att det är små vägar i avlägsna områden som är de mest gynnsamma ställena att leta på.

Den lilla kringelkrokiga vägen mellan Kvarsebo och Nävekvarn är ett sådant ställe. Även om trakten inte är ovanligt avlägsen gör de små vägarna den något otillgänglig. Här i skogarna möts Östergötland och Södermanland. Och inte bara de.

Här finns en verkligt modern mötesplats. I alla fall är det skyltat så. Med Bråviken som inramning står vår mötesplatsskylt kvar och vittnar om åratal av motorburna träffar. Både till höger och vänster.

Det är onekligen en vacker syn. Vi stannar och liksom väntar på ett möte. Men ingen kommer. Vi stänger av motorn och stiger ur. Fortfarande inga mötande bilar. Luften är frisk och vi tar några djupa andetag medan vi lyssnar på tystnaden. Vi förstår att den vackra skylten är det enda möte vi kommer göra här. I bilen kringlar vi vidare längs vattnet.

Ett par mil norrut i Jönåker gör vi nästa fynd. Det är förvisso inget riktigt trafikmärke men vi uppmärksammar det ändå. Genom samhället löper en numera ganska insomnad riksetta. Motovägen har tagit över trafiken och vägen har inte längre något utsatt nummer. Men på skylten läser vi fortfarande ”riksvägen”.

Vi funderar på det där. Ju glesare ström av bilar desto längre tid får namnet förmodligen vara kvar. Som ett minne av alla de som tidigare passerat och mötts här. Ökar trafiken vaknar nog en och annan kommunalpamp med namnbytesplaner.

Vi gillar moderna mötesplatser liksom gillar riksvägen i Jönåker. De blir vi gärna upplysta om av de gamla skyltar som fortfarande står kvar.


Kvarsebovägen. En utsatt modern mötesplats. Foto: Therese Bengtsson
Jönåker. Riksvägen löper fortfarande genom samhället. Foto: Therese Bengtsson

På väg mot Gotlands slut

FIDENÄS. Resan går mot Hoburgsgubben. Den plats där land möter hav. Precis innan vi kör in på Sudret, innan vi kommer till det smala näs som en gång var ett sund mellan två öar kommer vi till Fidenäs. I en liten grupp står ett par gamla Ljungmanpumpar. På den nyare varianten sitter OK:s dekal. Och bensin finns än att tanka här.

Vi funderar över färgskillnaderna. Den gamla Star 76 från 1950 är närmast vinröd och påminner starkt om den färg Caltex hade på sina pumpar. Sällskapet är den femton år yngre Star 167. Här är färgen övertygande i OK:s skala.

Det var 1926 som det konsumentkooperativa IC, Inköpscentralen, grundades för att 1969 övergå till varumärket OK. Bolagshistorien är krånglig. 1945 grundades Oljekonsumenterna, OK av KF, Lantmännen, IC och två fiskarkooperativ. OK var från början en inköpsorganisation men blev med tiden en egen stationskedja vid sidan av IC. Tillsist valde alla kooperativa oljeföreningar att välja OK-symbolen.

Vi undrar vad det är som gäller i Fidenäs. Caltex, IC, OK? Varifrån kom den första bensinen som såldes vid denna enkla tapp? Som vanligt är det svårt att hitta någon att fråga. Vi får fortsätta att grubbla.

Pumparna i olika färg och med olika födelse år står kvar och ruvar på sina minnen. Vi ser dem i backspegeln. För varje sekund blir de mindre. Vi fortsätter genom det vackra landskapet. Sudret omger oss. Snart når vi vårt mål: där Gotland uppslukas av havet.


Fidenäs. Gamla Ljungmanpumpar brevid och bakom Therese. Foto: Henrik Nerlund

Infångare utan motell

LJUNGBY. Längs riksettan ligger småländska Ljungby. Vi kommer söderifrån och hinner knappt komma in i den lilla staden innan vi stannar. Som ett modernt konstverk i betong står Motell Stadts stora skylt utmed vägen. Betongstolpen måste varit en rejäl infångare på sin tid.

Vi promenerar runt i resterna av ett motell. Faktum är att det idag bara är just stolpen som står kvar. Det är minst sagt en tråkig utveckling. Häromåret stod motellängan kvar, om än i ett kraftigt förfall. Längan var sicksackformad och hade som sig bör fulla möjligheter att köra fram och parkera precis vid rumsdörren.

Den som stannar vid det före detta motellet kan föreställa sig hur det sett ut eftersom den asfalt som tidigare smekt den hädangångna längan ligger kvar. Vi försöker i tankens värld ta oss tillbaka till tidigt sextiotal.

Motell Stadt var en stor anläggning under sina toppår. Man hade sk. Internationell klass på samtliga rum, vilket innebar frukostservering, dusch, bad och telefon. Vissa rum var dessutom lyxutrustade med nymodiga TV-apparater. Här fanns både restaurang och klubbrum.

Vid invigningen 1960 talade personalen både engelska, tyska och franska. Internationell klass som sagt. Idag känns det tämligen osannolikt.

Sverige är ett stort land. Det tar sin tid att bila från slätter till skogar och fjäll. Förr låg man över här innan resan fortsatte norr- eller söderut. Vi kör vidare. Ljungby Motell har slagit igen för sista gången.


Ljungby. Resterna av Motell Stadt. Foto: Therese Bengtsson.

Dagdrömmar i orange

VANNEBERGA. Idag stannar vi för Gulf. Det är något speciellt med Gulf tycker vi. Kanske är det den vackra logotypen i orange. Kanske är det för att Gulf försvann från Sverige redan 1983.

En liten grånad byggnad som mest påminner om en liten kiosk står kvar utmed vägen. Huset smälter nästan samman med den mulna himlen i skånska Vanneberga. Men färgkombinationen blått och vitt avslöjar den numera hädangångna bensinförsäljning som pågått här. Lyktan på den tidigare pumpön ser ut att sakna sina bortmonterade pumpkamrater.

Högst upp in under taket sitter två ränder i blänkande blå mosaik. Ständigt dessa fartränder! Kraft och rörelse i vägens riktning efter ett Gulfbesök anar vi att det ska betyda. Precis ovanför dörren är det en glugg i mosaikränderna som känns påtagligt tom. Vi ser skymten av de fästen som en gång i tiden burit upp bokstäverna GULF.

Stationerna pryddes förr av bolagsnamnet i lösa bokstäver. Bokstäverna lär ha kommit på posten från Gulfs huvudkontor när en bensinhandlare skrivit kontrakt med bolaget. Vi gillar den moderna estetiken som vi till hälften ser och till hälften får föreställa oss.

Gulfs moderbolag är amerikanskt och märket etablerade sig i Sverige genom att det ryska bolaget Nafta köptes upp 1937. Efter det dök skivan i orange upp längs med våra vägar. Först var logotypen helt cirkelrund med tätt åtsittande bokstäver, för att 1964 anta den form bolaget har än idag där det alltjämt verkar.

På tal om bokstäver och skyltar kan Gulf-fantaster glädja sig åt att gamla skyltar i rätt typsnitt ofta hänger kvar efter att bensinen blivit Q8, eller OKQ8 som de numera heter. Titta ovanför portarna till biltvätt och smörjhallar får ni se. Ett fint exempel är OKQ8 i Häljarp utanför Landskrona där Gulf fortfarande står för TVÄTTNING.

En annan glädjande sak är att varumärket Gulf återkommit till Sverige. Genom Canadian Oil i Svedala går det att köpa Gulfprodukter som till exempel oljor och smörjmedel. Enligt egen utsago letar företaget efter möjligheter att utöka sitt distributionsnät i Sverige.

En större återetablering av Gulf är nog dock lite för mycket att hoppas på. Men visst kan man ägna en stunds dagdrömmeri åt saken. Välkomnande orange längs våra svenska vägar på nytt. Det hade varit något att stanna för.


Vanneberga. En liten Gulfmack star kvar. Foto: Therese Bengtsson
Gulfkartor med logotypen från 1964.

Röda stjärnan och evighetsdrömmar

TINGSTÄDE. På gaveln hänger en röd stjärna. Caltex gamla logotyp. Vi stannar men ingen syns till. Borstett en strid ström av sommarlediga bilister är det lugnt i gotländska Tingstäde. Framför oss står ett vitt eternitklätt bostadshus som tidigare också varit mack.

Uppfarten är alldeles för bred för att bara vara för privata ändamål. På garaget står texten ”TVÄTTNING” kvar. Den rejäla porten står vidöppen. Men ingen syns som sagt till. Vi ser inte heller några spår av pumpö eller andra fundament. Vi står kvar och funderar en stund på hur skylt och text kan hänga kvar i så gott skick.

I vår bilkarta ”Med Caltex genom Sverige” från 1960 är bensinstationen i Tingstäde utsatt. Caltex fanns som varumärke i Sverige mellan 1947 och 1967. Före och efter hette bolaget Texaco. Verksamheten startade redan 1921 genom att Wahlunds Mineralolje AB togs över av det amerikanska moderbolaget, The Texas Company.

När bolaget gick samman med Standard Oil of California föddes Caltex. Den röda stjärnan som är sprungen ut delstatens Texas flagga togs över av det nya bolaget. När företaget återigen blev Texaco i slutet av sextiotalet valdes en ny symbol – hexagonskylten (se stolpen i Vankiva).

Caltex var mycket duktiga på enhetlighet och många stationsbyggnader byggdes på förhand för att sedan fraktas ut i landet. På Röde Trä i hälsingländska Gnarp arbetade man för högtryck med att tillverka monteringsfärdiga stationer i tre olika storlekar. Men stationen vi stannat vid har nog inte snickrats till i Norrland.

Den vita eterniten riktigt lyser i solskenet. Väggbeklädnaden som pryder boningshuset marknadsfördes som helt underhållsfri. Ett evighetsmaterial helt enkelt. To eternity. Vår gotländska bensinstationsföreståndares ambitioner var det inget fel på. Men det blir sällan som man tänker sig.

Texacos svenska historia tog slut 1996 efter att bolaget först sålts till OK Petroleum för att sedan bli Preem. Men så långt kom aldrig macken i Tingstäde. Den är fortfarande pre-1967. Och det tycker vi om. För vad är gröna björnar mot röda stjärnor?


Tingstäde. Caltex röda stjärna hänger kvar. Foto: Henrik Nerlund