M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

onsdag, mars 22, 2006

Ett efterlängtat P-förbud


ESKILSTUNA. Visst kan skyltar vara fascinerande. Samtidigt en upplysning, som skalats ned till den absolut enklaste grafiska figur, som ett förmanande påbud från de ovan styrande. Varningar, upplysningar och förbud fastskruvade på en stolpe.

Innan motorismens tidevarv var de enkla milstenar som berättade om hur långt man kommit till häst. Och mötte man mot förmodan någon gjorde man det till vänster enligt 1734 års förordning. Stenarna från denna resenärernas urtid står kvar med beskydd från länsantikvarierna men modernare varianter kan vara desto svårare att hitta.

1916 började KAK (Kungliga Automobilklubben) sätta upp de första märkena av modernare snitt, även om KAK:s triangelformade skyltar närmast liknade sjömärken och var genomskurna.

När Sverige fick sina första standardiserade vägmärken med staten som huvudman 1931 låg en europeisk trafiköverenskommelse bakom. KAK:s trianglar stod modell för varningsmärkena medan de runda franska märkena utgjorde grunden för förbudsmärkena.

När vi besöker Eskilstuna hittar vi av en slump en bortglömd skylt som markerar parkeringsförbund. Skylten som består av ett överstruket P har sedan många år ersatts av den med rött överdragna blåa cirkeln. Kuriosa i samanhanget är att den skylt som idag betyder parkeringsförbud också fanns på den tiden som vår P-skylt. Skillnaden var att det blåröda märket då signalerade stoppförbud (som ju idag har det snarlika utseendet med ett rött liggande kors.)

Vi högertrafikomläggningen 1967 togs ett sexkantigt specialmärke fram för att påminna trafikanterna om övergången. Liksom en mängd andra skyltar togs detta snart ner. När Sverige bytte sida försvann inom ett par år många av våra favoritmärken. Den främsta ”hastighetsbegränsning upphör” rök vid 1971 och det klassiska cirkelrunda stopp vid 1974.

I Eskilstuna står ett förbud kvar som högertrafiken glömde ta av daga. Ett P med ett streck över. Kan det utryckas klarare rent grafiskt? Dagens märke är ett sämre sätt att säga samma sak på. Det här med skyltar kan fascinera.


Eskilstuna. Ett efterlängtat P-förbud. Foto: Henrik Nerlund

Etiketter: ,

söndag, mars 19, 2006

Koppartrans och bevingad bensinestetik


GUSSNAVA. Bevingade sagodjur med brinnande eld ur gapet är minst sagt en ovanlig syn längs med våra vägar. På ytterst få platser går det att finna något som påminner om det helsvenska kultbensinbolaget Koppartrans. Vi känner dubbelt för att namnet och logotypen idag övertagits av ett klädmärke; Det är förstås kul att se att logotypen lever och används, men ännu roligare vore det om det var bensin som den skapade uppmärksamhet för.

När vi hittar en Koppartranspump stannar vi direkt. På en av alla skånska småvägar har vi Ystad i ryggen och rullar sakta mot Gussnava när vi ser henne. Som en infångare står pumpen utanför vad som idag har blivit en bättre sorterad second-hand-butik. Vi går in och botaniserar bland välutvalda delar av svenskt och amerikanskt 40- 50- och 60-tal. Vi förstår att pumpen står bra här. Och visst har ägarinnan full koll på dess värde. Nog är också färgen påbättrad en hel del.

Koppartrans verkade, som de själva uttyckte det ”i motorismens tjänst”, mellan 1946 och 1964. Därefter köptes hela bolaget upp av Shell, men varumärket fanns kvar en bit in på 1970-talet. Det sägs att tillkomsten av bolaget ursprungligen handlade om att lösa ett logistiskt problem. De båda grundarbolagen Stora Kopparbergs Bergslag AB och Rederi AB Transatlantic (därav namnet!) våndades över att fatygen som exporterade svenskt stål till USA gick tomma tillbaka och fann lösningen att under returresorna skeppa råolja.

Ett raffinaderi byggdes i Göteborg och snart växte det gulsvarta stationsnätet upp över hela landet. Till hjälp att skapa den oöverträffade grafiska profilen engagerades den legendariske Sten Kindgren, som också är mannen bakom högertrafikens H-symbol. Och visst är ”Koptra”, som personaltidningen döpte gripen till en estetisk fullträff.

Raffinaderiet som idag drivs i Shells regi bär fortfarande den största Koppartrans- logotypen vi sett. Den lyckliga tillfälligheten att Shell vid övertagandet kapslade in oljecisternerna med ny plåt är anledningen. När plåten revs av vid en renovering för några år sedan blottades den för väder och vind skyddade klenoden. Till lättnad för alla som uppskattar Koppartrans formspråk har Shell lovat att bevara gripens goda skick.

Vi står på gårdsplanen utanför butiken och beundrar vårt fynd. Den knallgula pumpen går perfekt till den lika gula ”Koptra” och den svarta cirkeln finner sin färgmässiga motsvarighet i slangen. När vi satt oss i bilen och fortsätter den smala vägen känns det bra. Vi har funnit ett av de bevingade sagodjuren som fortfarande sprutar sin eld. Det är inte en varje-dags-upplevelse.


Gussnava. Henrik och Koptra. Foto: Therese Bengtsson
Göteborg. Koppartrans på Shells raffinaderi. Foto: Therese Bengtsson

Etiketter: , ,

torsdag, mars 02, 2006

Funkis att vänta


MALUNG. En rälsbuss far fram över myrar och genom djupa skogar. På en hög banvall klyver den obygden i två delar. Det är långt mellan orterna och för den som väntar på att stiga på kan tiden ibland bli lång.

Då är det skönt att stänga kylan ute i en varm vänsal. Särskilt om det är en väntsal i orörd funkis. I Malung är det en stilren byggnad med den rundade baldakinen som enda utsmyckning.

Återigen möter vi en av alla dessa bedagade skönheter. En modern mötesplats där omvärlden ligger lite närmare. Bland knätofsar och majstänger kan funkis kännas lite bortkommet. Men här känns byggnaden självklar.

Väntsalen är garanterat Malungs modernaste byggnad. Som ett utropstecken sitter stationsnamnet i grön neon på taket. Vi hoppas att den lyser upp perrongen om natten. Det skulle om något vara ett skäl att komma hit om kvällen även om sista tåget gått.

Till sist är väntan alltid över. Även om tiden känns lång och även om tåget är försenat kommer det tillsist fram. En rödbrun rälsbuss står och väntar på sina passagerare. Sen öppnar sig skogen igen. Och efter ett par minuter ligger rälsen öde i Malung igen.


Malung. Väntsal i orörd funkis. Foto: Henrik Nerlund.

Etiketter: ,