M O D E R N I S M A

En kulturblogg om modernismens epok. Vi besöker moderna mötesplatser, fikar på kondis och tankar på mackar som ingen längre minns. Varsamt letar vi efter rekordårens reliker. Samtidigt försöker vi filosofera kring en nyss flydd samtid. Kommer världen någonsin att bli så modern som den varit? © Henrik Nerlund (text) & Therese Nerlund (foto)

söndag, april 30, 2006

Varsamma renoveringar i Vitaby


VITABY. På Österlen ligger samhällena tätt. Förvuxna bondbyar som klarat sig undan det tidiga artonhundratalets enskifte och tagit emot den nya tiden genom först järnvägen och sedan bilen.

Vi är i Vitaby, ett par kilometer från kusten. Förutom den välsorterade lanthandeln finns här ett ännu öppet järnvägshotell med välbevarade femtitalsrum och lämningarna av en liten BP-station.

Hotellets ägare visar oss stolt runt och berättar sin historia. Tillsammans med en kompis tog han över hotellet för ett par år sedan. De båda har sedan renoverat med varsam hand. Charmen från framtidens flydda decennium sitter i väggarna. Och så ska det förbli. Vi smälter helt för de två rummen högst upp med rosa resprektive blå originaltapet. Väl värda en övernattning för det modesta priset av 250 kronor per person.

Ägaren berättar också att det eventuellt ska bli resaurang av den gamla BP-stationen som ligger snett bakom hotellet. Men när vi kommer dit syns inget av dessa planer.

Många gånger har vi åkt förbi och beundrat den mäktiga pumpen med den så välkända gröna skölden. Men under det senaste halvåret har båda plåtsidorna varit borta. Skelettet av en vacker pump har varit en närmast makaber åsyn.

Vår första tanke var att plundrare varit i farten. Att ännu en pump fått fara hädan. Idag nästan skäms vi för våra låga tankar om andra. Pumpen står nu i full prakt efter att sidorna fått påbättrad färg. Det finns någon som satsar också på en nedlagd bensinstation.

Vi gläds åt detta faktum när vi lämnar Vitaby bakom oss för den här gången och funderar på varför det här i trakterna finns så många gamla bensinstationer. Kanske är de just för att samhällena på Österlen ligger så tätt.


Vitaby. Henrik i vårsolen med en lika vårfin BP-pump. Foto: Therese Bengtsson

Etiketter: ,

fredag, april 21, 2006

En kändis bland gator och arkitekter


STOCKHOLM. Bland landets gator är Strandvägen i Stockholm en kändis. Oavsett om det är för flanörer, fabrikörer eller monopolspelare har gatan ett högt värde. Sannolikt alltid överstigande de 5000 kronor som gatan kostar i spelet.

När vi passerar på paradgatan är det dock inte de monumentala husen som väcker vårt intresse. Vi vänder blicken åt andra hållet och spanar längst kajen. Strandvägen har inte bara varit en förnäm adress för boende, också för svenska motorister har gatan bjudit på flärd.

Inte mindre än tre bensinstationer med högklassig service har här legat på rad. Shell, Gulf och åter Shell. Den senare stationen betjänade de båtburna trafikanterna från Djurgårdsbrunnskanalen.

Idag är Gulf borta. Det lilla huset i blå och vit mosaik har dessvärre fått maka på sig för fler parkeringsplatser. Men båda Shell-stationerna är kvar. Den av de båda som servar de bilburna har tyvärr överösts av reklam på de stora fönstrena med annars är den sig lik.

Den kände arkitekten Peter Celsing, som bl.a. ligger bakom Kulturhuset väldiga glasfasad, ritade stationen som öppnade i modernismens år 1955. Också här är glaset det som skapar det bestående intrycket.

Grundtanken med glaset lär ha varit att hela stationen skulle bli sin egen reklampelare av allt ljus och invändiga erbjudanden. Den tanken fungerar minst lika bra idag, tänker vi och grämer oss lite att vi passerar i dagsljus.

Det mesta längs väger brukar vara vackrast när det skymmer. Celsings station är inget undantag. Vi inbillar oss att glaslådan om natten är Stockholms största lanterna.

Strandvägens bensinstationer med sin utmärkta form gör gatan till vad den är; En svensk kändis.


Stockholm. Shell på Strandvägen. Form och funktion från 1955. Foto: Henrik Nerlund

Etiketter: ,